Det har inte blivit så många promenader på kvällarna för det är alldeles för mycket knott. För att slippa knotten får hästarna vara inne på nätterna. Tyvärr kliar sig Skipper mycket, det kanske är dags för ett täcke till henne.
Vi har upptäckt att Riverdance är rädd för åskan. Hon vill antingen ha sällskap av någon av oss ute eller så ska hon in. Då känns det bättre att hon får gå in. Skipper bryr sig inte lika mycket.
Skipper har verkligen blivit lugn, härom dagen så låg hon i boxen när sonen skulle titta till hästarna. Då går han in och lägger sig bredvid henne och anväder hennes mage som huvudkudde. Inte brydde hon sig om det.
Igår tog vi en promenad i regnet, det var bra så länge det regnade när sol kom fram dök också knotten upp.
Riverdance var hur pigg som helst och ville iväg. Vad sur hon blev när det inte gick. Då försökte hon att bita mig men det hjälpte inte. Hennes humör blev heller inte bättre. Så jag var ute med en riktigt sur dam. Skipper däremot använder en annan metod när hon är pigg, det är bara full fart framåt så sonen måste hänga med antingen han vill eller inte. Men hon är aldrig sur, bara pigg och glad och slänger med huvudet.
Riverdance surhet fortsatte igår kväll när det var dags för ryktning. Likaså i morse när hästarna blev insmörjda med antiflugmedel. Får försöka fjäska lite med henne.
När det har regnat mycket och hästarna ska in så brukar vi dra av dom det värsta vattnet med en svettskrapa, stackars Riverdance hon blev rädd första gången. Inte hade vi en tanke på att hon kanske aldrig hade varit med om det. Vi gjorde som vi brukar med hästarna, Skipper har aldrig varit rädd. Sedan blev det dags för torkning med handduk och då höll Riverdance på att krypa genom väggen. Tala om att hon blev liten och kort. Men hon börjar vänja sig även vid det. Skipper bryr sig inte heller om det, och har aldrig gjort det.
Att Skipper är så lugn beror säkert på min gamle Pepsi som var lugn. Jag kan se att Skipper beter sig likadant som Pepsi gjorde ibland. Då börjar jag tänka på honom igen, visst saknaden finns där då. Tänk om Pepsi hade fått träffa Riverdance och "lärt upp" henne. Jag tror att det finns vissa likheter mellan dem. Men Riverdance är emellåt också lik min första lilla ponny Pingo, ett gotlands russ. Så visst kommer många minnen tillbaka som har varit "lagda åtsidan" i många år. Pingo dog nämligen i juli 1991 på Skara djursjukhus. Han opererades, operationen lyckades men patienten repade sig inte. Det var ett hårt slag då. Men en månad senare träffade jag Eskekärrs Pepsi som lärde mig så otroligt mycket. Han var inte alltid en lätt häst att handskas med men blev med åren en underbar kompis. Jag vet att det finns vissa som kallade honom ett monster, det säger kanske en del.
Hoppsan nu blev det lite mycket minnen. Så det är kanske så att Riverdance är en korsning mellan Pepsi och Pingo plus lite eget liv.
Nu är det bäst att sluta innan det blir lite för mycket minnen.
Inga bilder idag men det kommer.
Trevlig måndag!
Riverdance har blivit så här fin.