Gott Nytt År!

Två små missor

Två nya familjemedlemmar har det blivit.

Cleo

Hittebarnet Snöret.
Ha en bra dag!

Häst och katt

Det var ett tag sedan jag skrev om hästarna.

Visar några bilder på Riverdance som vi har bestämt att kalla Smulan. Hon har precis som Skipper fått vinterpäls. Inte så mjuk päls som Skipper, det är mer mjukisdjurpäls på Skipper.

Sonen fick hålla i henne här så hon skulle stå still. Det är inte lätt att fotografera hästarna.

Vi trivs med Smulan även om hennes humör inte alltid är det bästa. Ute är hon alltid trevlig men inne i stallet kan det bli lite annat. Men det gäller att vara bestämd utan att slå. Att slå en häst till lydnad vinner ingen på.

Likså får man inte tänka tanken på äpplen i vårt stall. Jag gjorde nämligen ett litet experiment med Skipper. Stod framför henne och tänkte på äpplen för att se om hon förstod vad jag tänkte. Tanken var den att jag hämtade två äpplen och släppte dom i höet som hästarna hade fått. Skipper tittade intensivt på mig och jag förstod att hon ville ha. Jag hämtade äpplen och genast var Skipper med på att jag skulle släppa dom i höet. Nu kan jag inte fodra längre utan att Skipper tigger äpplen. Hon börjar inte äta sitt hö förrän hon har fått äpplen. Men det är bara när jag fodrar. Skipper gör inte så när sambon och sonen fodrar. Alla tankar på äpplen är förbjudna i stallet.:-)

Visst är Smulan fin. Hon har mindre huvud än Skipper fast hon är större. En welsh mountain ponny är en arab i miniatyr.


Här kommer några ord om vårt hittebarn Snöret. Det tog nästan två veckor innan hon började att leka. Men nu är det bus varje dag. Fast att leka med de andra katterna vågar hon inte än. Gandalf hade gärna lekt med henne men Snöret blir rädd när han försöker.

Visst tar sig Snöret friheter men de gör de andra katterna också, särskilt Gandalf. Han brukar vara på bordet men inte när det är mat. Snöret ser vad de andra gör och härmar. Fast en sak har hon gjort som de andra aldrig har gjort. Hon har hoppat efter handtaget på ytterdörren, för nu vill hon gå ut. Men än så vågar vi inte släppa ut henne.

Det är alltid roligt att vara med, kanske blir det en lekstund.

Ha en bra dag!

Hamsterflickor

Måste visa några bilder på våra hamsterflickor. De heter Busan och Smulan. Det är svårt att skilja dem åt på utseendet men när man håller dom i handen vet man vem som är vem. Busan kan inte vara stilla utan måste ut i världen och upptäcka den. Smulan sitter alldeles stilla och bara ser sig lugnt omkring.

Här är dom sin "leklåda". Det är inte i buren i utan i en speciell låda med lite olika saker i så att det inte blir det vanliga. Dom är så små att det inte går att läppa dom på golvet. Det långa röret brukar var jätteroligt att springa i.

Hamstrar "badar" i sand så man måste ha ett fat eller en låda med sand. Den används även som toalett. Men i leklådan är det bara ett sandbad.

Här vill båda småtjejerna upp i sonens hand. Dom tycker att det är kul att komma ut och se sig omkring.

Ha en bra dag!

Skipper vår lilla hopphäst

Igår byggde vi ett lågt hinder för att låta tjejerna hoppa.
När Skipper fick se hindret blev hon glad och ville genast hoppa, att värma upp var inte roligt.

Tyvärr har jag inga bilder, det är lite svårt att vara både "pådrivare", hinderuppbyggare och fotograf. Alltså ingen kamera. Det var synd. För Skipper hoppade mycket bra tillsammans med sonen. Nä vi rider henne inte utan sonen springer tillsammans med henne. Efter hindret försvinner dom i väg i full fart för Skipper vill inte stanna särskilt när det går bra. Hon frustar, slänger med huvudet och fortsätter glatt att galoppera.

Det kändes toppen att se Skipper hoppa så bra.

Än så länge kan Riverdance inte hoppa lika bra. Hon hoppar lite försiktigt med frambenen medans bakbenen springer över bommarna. Mer träning behövs. Riverdance hade heller gått på promenad i skogen.

Det var allt för den här gången.

Ha en bra dag!

Dåligt väder!

Det märks att vädret inte är så bra, tidvis regn. Hela kattmaffian är inne. Ingen vill gå ut. Fem katter utspridda i huset. Att ligga i en säng är mysigt. Fast i sonens säng kan de inte vara för han har sina hamstrar på rummet. Hade katterna haft tillgång till hans rum hade det inte funnits några hamstermadamer kvar.

Även hästarna ville in när det första häftiga regnet kom. Flickorna stod på gården och Riverdance gnäggade ljudligt för att vi skulle komma och ta in henne. Hon låter alltid ganska mycket när hon vill ha uppmärksamhet.

Igår var Riverdance på dåligt humör när vi ryktade som vanligt på kvällen. Hon skulle hugga när jag tog hovarna på henne. Visserligen brukar hon bitas när man lyfter framhovarna men nu var hon extra besvärlig. Det slutade med att jag fick ett rejält bett i underarmen och blodvite uppstod. Fast man har ju varit med förr. Aldrig ge sig. Med flera fyande så gav hon till slut upp. Det är ingen idé att tillrättvisa med slag. Så ord fick det bli, med ett hårt tonfall precis som när hunden inte lyder. Riverdance gillar inte ordet fy, så jag hoppas det har verkan. När man håller på med ponnyer måste man vara envis. Givetvis så fortsätter vi att träna på att lyfta hovar utan att Riverdance ska bitas.

Skipper brukar bara naffsa lite, hon har aldrig bitit så som Riverdance gör. Alla hästar som vi haft har varit lite "bitiga" då och då. Mästaren på att nypas var vår gamle fjording Moltas. Jo han nöp, inte bet. Men det kunde ändå göra ont. Vi lärde oss när han var på det humöret och kunde för det mesta undvika hans tjuvnyp. Det var precis som om han tyckte det var roligt att nypas för han var alltid så glad när han gjorde det.

Det här är den sista bilden av Moltas i februari 2007. Han dog i maj samma år, en helt naturlig död i hagen. Han blev 34 år och vi fick 29 år tillsammans. Moltas blev gammal för att vara fjordhäst.

Visst syns det att han är gammal men han var mycket pigg ändå till slutet. Den enda gången under alla de år vi hade Moltas behövde veterinären bara kommen en gång akut och det var när han fick en hovböld vi 31 år. Veterinären trodde inte att han skulle klara det men Moltas blev bra mycket fort, trots åldern. Givetvis fick hans tänder raspas varje år men de var inte dåliga som de kan bli på en gammal häst. Vår Moltas var ett "naturbarn". Många minnen har vi av honom och allt vad han hann hitta på.

Trevlig tisdag!

Mina vackra flickor

Flickorna vill gärna gå in på dagen då flugorna är som värst. De brukar stå på gården och vänta. Hästarna kan gå in på gårdsplanen eftersom en ingår i hagen. Det är lättare att bara släppa ut hästarna och slippa leda dem till hagen. Uppmärksammas man dom inte så gnäggar Riverdance högt och ljudligt så fort hon hör eller ser oss.

Ibland kan också Skipper gnägga för att tala om att hon vill in.
Dom brukar få vara inne en stund och få lite hö. Då är dom nöjda. Sedan är det roligt att gå ut igen.
När knotten kommer fram på kvällen så står flickorna på gården igen. Jag förstår att dom inte vill vara ute bland alla små flygfän.

Trevlig torsdag!

"Rena cirkusen"

Äntligen lite tid att skriva på. Det beror nog på att det regnar.

Först måste jag presentera huvudpersonerna eller kanske huvudkatterna i den här historien.

Först är det gamla Nisse. Fast elva år kanske inte är så gammalt ändå. Nisse är född på hösten i ladan i det lilla stallet hos mina föräldrar. Hans mamma Nickolina gömde sin unge mycket väl så ingen skulle hitta den. När han blev tillräckligt stor tog hon med sig honom in, så en dag jamade hon utanför dörren så min mamma öppnade. Hon trodde att katten var sjuk. Men där satt en liten söt katteunge jämte Nickolina. Sedan bodde Nisse inne. Han var som kattunge mycket snäll och kelig, vilket han är än idag men när han är riktigt kelig kan han bitas. Nisse är lite skelögd och en mycket kräsen katt. Inte ens rå nötfärs duger.

Nisse är en katt som är rund, en sådan där katt som man ritar. Två cirklar, en större för kroppen och en mindre som huvud.

Nästa katt är Minus. Han är släkt med Nisse, Nisse är morbror till Minus mamma. Åldern är sju år. Minus uppfostrades av sin mormor eftersom hans mamma inte brydde sig om honom så mycket som hon borde gjort. Minus är den katt som hör sitt namn bäst. Han är den som kan vara försvunnen i flera dagar för att sedan komma tillbaka som om han aldrig varit borta. Skulle jag tycka att han är borta förlänge brukar jag gå ned till sjön och ropa på honom på kvällen och sedan brukar han komma tillbaka nästa morgon. Han är säkert någonstans i närheten.

De här två röda bröderna kom till oss när vi inte skulle ha fler katter. Dom hade varit hos nya ägare i en vecka när hon upptäckte att hon var allergisk emot katter. Jag kunde inte motstå dessa rödingar. I flera år hade jag önskat mig en riktigt stor katt och det fick jag. Fred väger mellan tio och elva kilo. Redan när han var sex månader vägde han fem kilo. George är ca hälften så stor som brodern. Eftersom de är rödhåriga döptes de efter de rödhåriga tvillingarna i Harry Potter. Men borde givetvis ha hetat helan och halvan.

Jag har ingen aning om var de kommer ifrån eller vilken härstamning de har. Båda har små toffsar på öronen. Kanske finns det skogskatt i härstamningen.

De är sex år gamla.

Sist men inte minst är Gandalf som fyller fyra år nästa vecka. Han är halvbror till Minus. Jag har tidigare berättat han är den busigaste katt vi har haft. Men också den mest specielle, han spinner så fort man tar i honom. Han vet säkert att han är mycket speciell. För sin busighet har han fått namnet djävullus. Inte snällt kanske men vad gör man med en liten kisse som hittar på en massa saker. I går kom han upp på bordet i köket när jag åt blåbärspaj med vaniljsås och ville givetvis ha. När han inte fick försökte han att sticka ned tassen i tallriken och rycka till sig den. Så brukar han göra med kattmatskålarna när dom andra katterna äter och han inte har fått tillräckligt fort.Nu vet ni vilka de små missorna är. Minstingen är George. Minus och Gandalf väger lite mer än honom och Nisse något kilo mer.

Vi har givetvis avmaskat dom förut. Visst har katterna protesterat men den här gången blev det värre än vanligt.

Det är min sambo som brukar ge dom tabletter så givetvis tar han hand om avmaskningen också. Det brukar gå till så att katten fångas in och kelas med först. Sedan sätter min sambo sig på knä på golvet och håller katten mellan knäna. Låter lätt eller hur. Minus var först eftersom han hade springmask. Den här gången var han inte på humör. Givetvis så spottade han ut tabletten flera gånger, vilket inte har hänt tidigare. Så efter mycket om och men fick Minus svalt tabletten till sist. Efteråt var Minus sur. Fast det kan man förstå för ingen vill ha en tablett nedstoppad i halsen och sedan tvingas att svälja den.

Näste man/katt var Gandalf. Kanske man kan kalla Gandalf orm. Han slingrade sig loss och spottade ut tabletten. Då kom vi på den smarta idén att lägga en handduk om katten. Men som den orm Gandalf var så slingrade han sig loss även från handduken och spottade ut tabletten. Sambon fick erfara att lille gullige Gandalf har klor. Så med blodet rinnande från ena handen svalde Gandalf till sist tabletten.

Även om katterna inte är så stora så är dom väldigt starka.

Senare under dagen skulle Fred avmaskas. Han måste ha två tabletter. Nu prövade vi med handduken direkt. Fred spjärnade emot direkt och ut åkte tabletten. När det började att knaka i handduken så släppte sambon efter lite och genast var Fred på hugget med klorna. Ännu med plåster blev det. Sedan tog vi fram ett påslakan och lade runt Fred. På något sätt hade han bestämt sig för att inte bli avmaskad så tabletten bara spottades ut. Till slut kissade han ned sig. Där slutade avmaskningen av Fred den dagen. Efter allt kämpande gav sambo upp för dagen. Den vältuggade tabletten la han i kattskålen med mat. På kvällen var den försvunnen troligtvis hade Nisse ätit upp den. Konstigt. Visst borde den ha smakat illa.

Dagen efter lades ett påslakan runt George, han sprattlade inte så mycket men tyvärr var han bra på att spotta. Han var så full i fan att han höll tabletten i munnen en stund innan han spottade ut den, vilket gjorde att vi trodde att han hade svalt den. Men efter en hel del kämpande så var det gjort.

Dagen efter inhandlades en tablettingivare. Fred blev inslagen i ett påslakan igen. Den här gången var det fasta tag så att han inte skulle kunna slingra sig ur. Ingivaren skulle fyllas med vatten och tabletten skulle sedan placeras i ingivaren. Det låter hur lätt som helst, men det var det inte. Först verkade som om han hade svalt den första tabletten så in med tablett nummer två. Då spottade han ut båda tabletterna, mycket kletiga och trevliga att ta i. Fred hade svalt vattnet men inte tabletterna. Då kom sonen på den djävulska idén med att inte ha vatten i ingivare utan ladda den med luft. På så sätt sköt han in tabletten i halsen på Fred och han blev tvungen att svälja. På så sätt fick han i sig avmaskningstabletterna. Inte roligt men sant. Under hela den här proceduren vrålade Fred och kämpade för att komma loss. När han jamar så låter det inte roligt. Efteråt var sambon och sonen helt slut. Sonen tyckte att det kändes som om att dom tog död på katten.

Nu återstår Nisse att avmaska men eftersom han troligen har ätit upp en tablett så väntar vi med det.

Som tur var fräste och morrade ingen av katterna.

Den här avmaskningscirkusen kanske beror på att vi läste i Gyllene Dassboken om hur man ger sin katt piller. Här citerar jag vad som stod.

Hur man ger sin katt ett piller.....

1.Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun. och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar munnen, låt pillret rulla in. Låt nu katten stänga munnen så att den kan svälja i lugn och ro.

2. Ta upp pillret från golvet och hämta katten från bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.

3. Hämta katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.

4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll kattens kropp med vänster arm och håll baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i munnen med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.

5. Fiska upp pillret ur akavariet och plocka ner katten från bokhyllans överst hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.

6. Ställ dig på knä, med katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud för att sätta igång sväljreflexerna.

7. Lyft ner katten från gardinstången. Plocka ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.

8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att lägga sig ovanpå på katten så att dess huvud sticker fram under armhålan. Lägg pillret i sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.

9. Läs etiketten och försäkra dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.

10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.

11. Hämta en skruvmejsel från garaget och sätt tillbaka gängjärnen på skåpsluckan. Lätt ett skyddsförband på din kind. Ring husläkaren och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.

12. Ring bradkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret.

13. Surra ihop kattens fram- och bakben med snöre och fäst dem stadigt vid ett ben på matbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp en en stor bit oxfilé. Håll kattens huvud vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ned pillret.

14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medans doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.

15. Kontakta din lokala veterinär och fråga om denne gör hembesök. Det börjar kännas som att det är värt en månadslön att låta ett proffs göra jobbet.

Hur man ger sin hund ett piller....

1. Vira in pillret i en skiva bacon. Klart!

Vi skulle nog inte läst ovanstående citat. Det verkar som om vi blev påverkade och allt bara blev fel.

Undrar hur det går nästa gång som hästarna ska avmaskas. Dom får i alla fall inga tabletter.

Ha en bra dag!

Tiden går fort!

Tiden går fort när man har att göra.
Det har inte blivit så många promenader på kvällarna för det är alldeles för mycket knott. För att slippa knotten får hästarna vara inne på nätterna. Tyvärr kliar sig Skipper mycket, det kanske är dags för ett täcke till henne.
Vi har upptäckt att Riverdance är rädd för åskan. Hon vill antingen ha sällskap av någon av oss ute eller så ska hon in. Då känns det bättre att hon får gå in. Skipper bryr sig inte lika mycket.
Skipper har verkligen blivit lugn, härom dagen så låg hon i boxen när sonen skulle titta till hästarna. Då går han in och lägger sig bredvid henne och anväder hennes mage som huvudkudde. Inte brydde hon sig om det.
Igår tog vi en promenad i regnet, det var bra så länge det regnade när sol kom fram dök också knotten upp.
Riverdance var hur pigg som helst och ville iväg. Vad sur hon blev när det inte gick. Då försökte hon att bita mig men det hjälpte inte. Hennes humör blev heller inte bättre. Så jag var ute med en riktigt sur dam. Skipper däremot använder en annan metod när hon är pigg, det är bara full fart framåt så sonen måste hänga med antingen han vill eller inte. Men hon är aldrig sur, bara pigg och glad och slänger med huvudet.
Riverdance surhet fortsatte igår kväll när det var dags för ryktning. Likaså i morse när hästarna blev insmörjda med antiflugmedel. Får försöka fjäska lite med henne.
När det har regnat mycket och hästarna ska in så brukar vi dra av dom det värsta vattnet med en svettskrapa, stackars Riverdance hon blev rädd första gången. Inte hade vi en tanke på att hon kanske aldrig hade varit med om det. Vi gjorde som vi brukar med hästarna, Skipper har aldrig varit rädd. Sedan blev det dags för torkning med handduk och då höll Riverdance på att krypa genom väggen. Tala om att hon blev liten och kort. Men hon börjar vänja sig även vid det. Skipper bryr sig inte heller om det, och har aldrig gjort det.
Att Skipper är så lugn beror säkert på min gamle Pepsi som var lugn. Jag kan se att Skipper beter sig likadant som Pepsi gjorde ibland. Då börjar jag tänka på honom igen, visst saknaden finns där då. Tänk om Pepsi hade fått träffa Riverdance och "lärt upp" henne. Jag tror att det finns vissa likheter mellan dem. Men Riverdance är emellåt också lik min första lilla ponny Pingo, ett gotlands russ. Så visst kommer många minnen tillbaka som har varit "lagda åtsidan" i många år. Pingo dog nämligen i juli 1991 på Skara djursjukhus. Han opererades, operationen lyckades men patienten repade sig inte. Det var ett hårt slag då. Men en månad senare träffade jag Eskekärrs Pepsi som lärde mig så otroligt mycket. Han var inte alltid en lätt häst att handskas med men blev med åren en underbar kompis. Jag vet att det finns vissa som kallade honom ett monster, det säger kanske en del.
Hoppsan nu blev det lite mycket minnen. Så det är kanske så att Riverdance är en korsning mellan Pepsi och Pingo plus lite eget liv.
Nu är det bäst att sluta innan det blir lite för mycket minnen.
Inga bilder idag men det kommer.

Trevlig måndag!

Det var ett tag sedan

Tiden går fort när man har att göra. Helst vill man vara ute och njuta av sommaren.

Hästarna mår bra och är ute den mesta tiden. Tyvärr är det så mycket knott här på kvällen så vi blir tvungna att ta in dom i stallet över natten.Riverdance har blivit så här fin.

Hästarna gnäggar efter varandra om dom går på olika ställen i hagen.

Sent på kvällen den 31 maj sköts ett vildsvin här. Det hängdes över natten i traktorgaraget som är på baksidan av ladugården. Hästarnas hage är alldeles intill. Riverdance gick där och luktade och undrade säkert vad det var som luktade. Skipper var som vanligt lugn och brydde sig inte.

Det här är Minus.

"Det är bra när matte glömmer fiberduken för den blir en en mjuk och skön sovplats. Så matte låt mig sova nu."

Trevlig tisdag!

Lite om djuren

Våren och sommaren har kommit fort. Gräset och träden grönskar. Alla våra djur vill vara ute.

Det här är en bild på en del av hästhagen. Hästarna kan gå även på vägen. Från början var det tänkt att det bara skulle var i hagen, innanför stängslet, men när vi blev tvungna att stänga för vildsvinen så blev det en bit hage till. Behöver man kan man stänga hästarna i den "riktiga" hästhagen.

Vildaplar växer lite överallt här.

I hagen finns det också en vacker hägg men tyvärr har grenarna blivit lite för tunga med åren och i år hände det här.

Men är man liten häst kan man använda grenen till att klia sig i.
Smulan, det blir vad vi kallar henne, är inte lätt att fotografera för hon går nästan alltid och äter. Det syns på hennes mage.

Vår vanliga hovslagare har varit här och den här gången gick det mycket bättre. Smulan var inte alls så orolig. Skipper bryr sig inte speciellt mycket om att hennes "naglar blir klippta".

Skönt att vila i solen när det är vackert väder.

Vad gör man inte för att få Smulan att titta upp. Undrar vad hon tänker?

Skipper gillar att vara med när det tappas upp nytt vatten i baljan.

Gandalf gillar som alla andra katter att ligga i rabatten.

Likaså George.

Här är George's bror Fred. Dom borde ha kallats helan och halvan.

Fred är helan.

Trevlig helg!

Mina flickor

Flickorna verkar ha tagit branden med ro. Det var bara på lördagskvällen Riverdance verkade lite orolig och lite extra bitig. Skipper var lugnare än vanligt. Men det var säkert för att vi var oroliga. Jag vet nu att de som hade hästar nära branden inte blev evakuerade tillsammans med de andra. Antagligen väntade man in i det sista innan hästarna evakuerades. Hade röken från branden legat över vår gård hade vi sett till att hästarna hade körts härifrån.

Här går hästarna i hagen i godan ro och njuter av vår gräset. Runt omkring dom växer det styvmorsvioler.

Ska försöka skärpa till mig och ta lite fler bilder på flickorna.

Riverdance är mer och mer hemma för varje dag. Hon har säkert förstått att det är ryktning varje kväll för att hon är inte så "bitig" längre då. Om hon hade tänkt att skrämma oss så kan hon glömma det.

Det blir mycket mys med hästarna. Visst är tjejerna söta.

Flickorna gillar inte när det blåser, just nu blåser det ordentligt.

Trevlig kväll!

Promenad till grannarna

Vi fick en underbar promenad till "grannarna" över viken i kväll, solen skiner. Vi ser huset över viken men för att komma dit måste man gå runt. Det är ca 800 meter dit längs vägen.

Riverdance var mycket nyfiken på omgivningen. Det var lite läskigt att passera över bäcken som går genom en trumma under vägen första gången på hemvägen gick det bra. Skipper som gärna vill att det ska hända nya saker varje gång vi är ute tyckte det var roligare att släpa ned sonen i diket, eller varför inte ned till sjön vars vatten är så högt att det nästa når upp till vägen.

Vi har en vägbom över vår väg ca 600 meter från huset och den var lite farlig att gå genom, Riverdance tittade lite undrande men passerade. Skipper som brukar sjåpa sig lite här brydde sig inte. Hon har ändrat sig och blivit mycket lugn och sansad. Hos grannarna fick vi titta på deras hundar, golden, men bara genom staketet. Skipper såg ut som om gärna hade stampat på dom. Riverdance börjar att ta efter Skipper i det fallet, hundar ska man döda. På vägen mötte vi jägarna som körde fram till gården för att parkera, det ska jagas vildsvin i kväll, och hästarna klarade bilarna hur bra som helst.

När vi gick hem så var Riverdance mycket lugn. Vi kunde till och med gå i bredd på vägen med sonen och Skipper. Men sen så tröttnade Skipper på det och försökte trava iväg och tramsade ett tag. Det var som om det måste hända något.

Vi klarade också av att passera jägarna som diskuterade kvällens jakt. Dom hade en liten tax med och givetvis gick Skipper något på tvären förbi den, för som sagt hundar är till för att dödas. Riverdance var bara lite nyfiken på alla gubbarna.

Det värsta på hela turen för Riverdance det hände när vi kom in på gårdsplanen. Jägarna hade ställt två svarta sopsäckar och två vita hinkar med bröd där för att bära ut till vildsvinen. Skipper brydde sig inte men lillan blev skrämd. Först visste hon inte om hon skulle titta på det hemska eller springa in till Skipper. Men hon var för nyfiken för att gå in. Till slut vågade hon sig fram till säckarna och hinkarna. Jag tror att hon mer än gärna hade försökt att ta en tugga på brödet men det fick hon inte, det var mjukt. Sedan var säckar och hinkar inte farliga längre.

Det blir inga bilder i dag heller, jag tror inte att jag hade kunnat att ta bilder med händerna fulla av häst.

Trevlig kväll!

Lite om hästarna

Riverdance verkar att må bra i hagen. Hon är ett litet matvrak.

Det är tur att gräset börjar att bli grönt.

Två små hästar som bara går med mulen i det lilla gröna gräset.

På bilderna ser det ut som om hästarna är vänner men ibland blir det lite surt. Igår hörde jag någon som satte bakhovarna i ladugårdsportarna.

Söndagsvädret var kallt så det blev en hästförmiddag. Vi hoppade lite med dom, egentligen var det bara Skipper som gjorde det. Först var över några bommar på marken. Skipper har varit med förut så med henne gick det bra. Vår Kokos var lite osäker men det blev bättre men att trava över var det inte tal om. Trav i grimskaft är något vi får öva på för det slutar gärna i galopp. Skipper skuttade över ett litet hinder riktigt bra men Kokos tittade på Skipper med undran i blicken. Något hopp med Kokos blev det inte den här gången. Vi prövar på att hoppa vid nästa tillfälle. Tyvärr blev det inga bilder från hoppningen för det gick inte att hantera kamera och hästar på samma gång.

Vi har också gått en längre promenad i skogen. Skipper går som en ångvält genom skogen. Det finns inget som stoppar henne, genom buskar och över små mossar i samma fart. Kokos försöker förtvivlat att hinna med. Men det kommer hon att göra. Vi får ta flera skogspromenader, i rask takt.
Vi har alla blivit bitna av Kokos när vi ryktar henne. Undrar om hon tror att hon kan skrämma oss. Tror hon det så tror hon fel. Hästar som bits är vi vana vid. Kokos bits som värst när man ryktar henne. Särskilt när sambon och sonen gör det. Mig biter hon så mycket längre. Det är klart att det tar tid för Kokos att lära känna oss och omgivningen.

Den här utsikten har jag från balkongen, ser nästan hela hagen.

Ha en bra dag!

Skipper som sjölejon

Visst kan små ponnyer låta som sjölejon när dom blir arga. Det är sant. Skipper blev arg på Kokospinglan, hon ser ut som en god kokosboll, och började att slå henne under skrik som lät som sjölejon. Visst kunde Kokos också låta men mer som en normal ponny. Här är lugnet i hagen återställt.

Kokos har fått en röd grimma. Den lila var lite stor så hon kliade av sig den. Visst passar hon i rött. Den här grimman hittade jag i min gamla sadelkammare. Någon av våra gamla hästar har haft den men inte mycket tydligen passade den dåligt.

Kokos böjar att vänja sig vid oss men hon bits fortfarande när vi ryktar. Så det är bara att vänja henne av med det utan att ta till våld. Jag har ett par blåmärken från henne. Skipper är inte så mycket bättre för hon nyps också.

Dom här buskarna är underbara klipinnar.

Kokos har tagit efter Skipper och jagar numera hund när en sådan kommer in i hagen. Lilla Pelle lever farligt.

Trevlig kväll!

En vecka med Riverdance

Vi har överlevt en hel vecka med en sötsak.

Det var inte så svårt, det svåra var att låta bli att klappa på sötsaken i tid och otid. Hon måste få vänja sig vid oss på det här konstiga stället och bara få vara ifred i hagen.

Det har varit lite oroligt för det finns bara en häst till. En häst som dessutom är den som bestämmer.

Skipper har ändrat sig den här veckan från att ha varit en busig liten shettistjej till en lugn och bestämd shettismadame. Kan hoppas på att hon kan släppa loss lite när sötsaken har varit här lite längre.

Igår kväll när vi åkte iväg så blev sötsaken orolig, det var precis som om vi inte fick åka. Kanske berodde det på att våra sommargäster har flyttat in. Det kanske är lite oroligt med fler okända i omgivningen, det räckte säkert med hovslagaren i tisdags. Annars har bara min pappa varit den som varit okänd men han var här när hon klev av transporten så helt okänd är han inte. Han verkar vara helt accepterad. För i veckan när han skulle bära bort gammalt hö ur hagen i en presenning. Var båda hästarna med och till slut stod dom på presenningen. Det var inte helt lätt att köra bort dom heller. Till slut fattade dom i alla fall att på presenningen fick dom inte stå.

Vi fick besök av en kompis som bor i London igår, hon är i Sverige på besök hos sina föräldrar. Det var klart att hon måste komma hit och titta på sötsaken. Hon började att rida på våra hästar för tjugo år sedan. Vi har många roliga minnen ihop från hästar och ridturer. Tillsammans pratade vi om de hästar som inte finns med oss längre. Givetvis hälsade vi på hästarna i hagen. Först var sötsaken lite tillbaka dragen och ville inte hälsa på "nykomlingen" men efter en stund gick det bra.

Riverdance är som en liten sötsak. Smeknamnet på henne just nu är Kokos.

Så här såg hon ut igår kväll när vi åkte, här vill hon att Skipper ska komma med och titta när vi åker.

Ha en bra dag!

Dag två och tre med Riverdance

Det blir ett kort inlägg den här gången utan bilder.
I måndags var vi på promenad med hästarna. Riverdance var både lite orolig och mycket nyfiken. Skipper var för ovanlighetens skull otroligt lugn. Hon brukar gärna vilja springa in på alla djurstigar hon ser. Eftersom hon helt plötsligt bara gör ett ryck iväg så får man inte gå och sova för då blir man släpad in i buskarna.
Igår kom hovslagaren, det var den tredje som jag ringde de andra hade semster. Riverdance var lite spänd och orolig. Först ville hon inte alls vara med men sedan blev det bättre. Så nu har hon fina hovar.
Hästarna får inte vara ute på natten för vildsvinen finns i närheten. Jag vet inte hur hästarna reagerar på dom. Det är utsläpp vid åttatiden på morgonen och de tas in ca tolv timmar senare. Fast Riverdance vill gå in på dagen ibland.
Hästarna stod och kliade varandra igår så det går bättre och bättre fast jag tror att Skipper försöker att vara den som bestämmer. Några riktiga slagsmål har det inte varit endast lite kickande och det blir det alltid med nya hästar.
Här regnar det nu men jag har inte satt paraply över Riverdance.
Jag lovar att det ska bli mer bilder men jag har inte orkat fotografera så mycket för jag är rejält förkyld.

Trevlig onsdag!

Riverdance

En ny liten vän har kommit in i våra liv.

Hon är så där söt som bara welsh mountain kan vara.

Riverdance är namnet.

Resan hem gick bra och även första natten har varit bra.

Skipper blev väldigt glad när det kom en häst till. Enligt min pappa som sett till Skipper under dagen hade hon väntat, så när transporten kom blev det fart.

Här är hälsningen lugn. Men det har varit lite sparkar, lite kom inte för nära. Särskilt Skipper har varit nyfiken.

Ursäkta Bettan men jag bytte grimma för jag tycker att den fina blå bara ska vara för speciella tillfällen. När det kan bli bråk och lek är det bättre att inte ha för fina grimmor. Den här lila grimman har Skipper vuxit ur.

Idag är vädret inte lika fint som igår. Vinden är så kall att man håller på att frysa ihjäl. Man vill vara ute och titta på flickorna men vädret gör att man snart går in igen.

Riverdance tittar efter sina gamla kompisar och undrar om det inte finns fler hästar här.

Nu ska jag gå och titta till dom igen.

Trevlig söndag!

Eskekärrs Pepsi

Nu finns bara alla fina minnen kvar av en silkesmjuk kompis.

Jag glömmer dig aldrig.