måndag 31 december 2012

Gott.....

Nytt År!
 
 
 

Snöret försöker att fånga tiden.
 
Carpe diem!
 
 
 
Trevlig kväll!!!


lördag 22 september 2012

Fred och George

Dom här pojkarna var inte "planerade". Dom var från början hos en klasskamrat till sonen, som innekatter i en lägenhet.
Ungefär efter en vecka fick jag höra att dom inte kunde ha kvar katterna. Det påstods bero på allergi. Fast jag undrar om det inte var allergi för busiga kattungar.
Vi blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att ta hand om en av kattungarna. Jag har alltid önskat mig en stor röd katt. Men först var vi tveksamma till om vi skulle ha fler katter. Vi hade tre vid den tiden. Men ..det blev två röda kattungar. Inte kunde vi sära på dom när dom hade så roligt tillsammans.
 En liten Fred


En liten George

Roligt hade dom tillsammans, dom sprang mycket och lekte. Dom behövde utrymme att röra sig på. Då är kanske inte en lägenhet det bästa.
Dom kom till oss på hösten, som tur var det bra väder så ytterdörren kunde vara öppen så dom kunde springa ut och in.

George och Fred studerar fåglar.

Visst gjorde dom ett och annat bus, "lånade" gärna legofigurer av sonen. Tyvärr så tuggade dom sönder ett landningsställ till en legohelikopter. Inte riktigt det man väntar sig av katter.

Hade vi vetat det vi vet idag hade dom varit kallade för Helan och Halvan. Fred är dubbelt så stor som George. Men då när dom kom till oss var Harry Potter mycket populär.

Dom sov ofta tillsammans när dom var små.






Fred och George idag.


Fred är en mycket kelig katt som gärna ligger i sängen på natten. Han spinner också ofta. Ibland räcker det att bara titta på honom så spinner han.

George bestämmer själv när han ska gosa. Han är mer egensinnig. Allt kel med honom blir när han vill. Geroge har på senare år blivit mycket "pratig" särskilt när jag är ute i trädgården. Ibland blir det lite mycket.

Fred växte fort när han var sex månader vägde han ca sex kilo, som vuxen väger han idag ca elva kilo. George väger som mellan fem och sex kilo.

Bröderna är snälla och inga slagskämpar. När vi har haft andra katter här har George alltid hälsat på dom snällt även om de andra katterna inte är så förtjusta.


En gosig George


Jag fick min önskekatt, stora Fred.


Det var lite om våra röda bröder som blev nio år i juni. Åren har gått fort med dagar fulla av upplevelser tillsammans med alla djuren.
Många underbara minnen finns det.
Fred röst glömmer man inte, den brukar vara ett avgrundsvrål om han inte blir utsläppt med detsamma.
George som är så snäll mot andra katter, till och med en främmande hankatt som var här. Jag lyckades klappa katten och då var George framme och hälsade han också. Fast hankatten gillade inte det. Han hälsar med kurr när man släpper in honom.

Trevlig kväll!!!!!


tisdag 12 juli 2011

Cleo

Vår "mini"katt
Cleo

Liten och söt.
Är gullig och kelig när hon vill.
När hon inte vill har hon ett "sjuhelvetes" humör.

Trevlig kväll!


måndag 14 februari 2011

Kan inte välja någon idag

Jag hade tänkt att fortsätta att presentera våra djur men idag på Alla hjärtans dag kunde jag inte välja någon.
Här är alla våra små hjärtan.
Pelle
Geroge och Snöret
Fred och Cleo
Kotten, Nisse, Gandalf och Minus. Alla är släkt.
Kotten bor numera i London.
Skattens Skipper
Riverdance, eller som vi kallar henne Smulan


Trevlig kväll!!!!!



fredag 11 februari 2011

Minus...

år vår näst äldsta katt. Han blir nio år i år.
Här är han med på en promenad.
Minus är en lugn och snäll katt som gärna kelar en stund om man sätter sig hos honom. Han är den katt som är djärvast när det kommer gäster. Det gäller även sommargästerna som han ibland besöker.
Vår gamle Nisse är morbror till Minus mamma Skrållan.
Det här var Skrållans första kattunge. Men han uppfostrades av sin mormor. Skrållan var ingen bra mamma då. Kanske var hon för ung för kattungar.
Minus har varit en otroligt tålig katt. Sonen bar nästan alltid på honom. Minus låg hos honom i sängen och ibland somnade sonen med huvudet på honom.
Minus gillar att ligga i husses säng. Men ibland ligger Pelle där och då blir Minus inte glad. Det är då Pelles luras bort från sängen. Minus gör en runda i sängen så att Pelle vaknar. Då hoppar katten ned på golvet och springer ut i hallen och genast springer Pelle efter. Minus springer runt Pelle och hoppar upp i sängen, då var det ledigt. Men det finns en till som gärna vill ha samma plats i sängen och det är vår Fred. Han har en annan metod att få bort Minus från sängen. Plötsligt kan man höra en katt som jamar i ilska. Vi har lärt oss att det är Minus, Fred har nämligen lagt sig i sängen och börjat att stirra ut Minus tills han blir så arg att han går. Fast får jag se att Fred håller på så här brukar jag köra bort honom från sängen.
Ibland på helgerna kommer Minus på morgonen och vill lägga sig i sängen men då ligger husse där. Det är svårare att få bort husse än Pelle från sängen. Minus ställer sig på husses bröstkorg och tittar honom rakt i ögonen och jamar, vilket säkert betyder flytta på dig. Vad gör man inte för sin katt. Husse får flytta på sig.

Minus är kastrerad men när det är fint väder kan han försvinna för några dagar, ibland en hel vecka. Vi har ingen aning om var han är. Hittills har han alltid kommit tillbaka. Jag saknar honom när han är borta. Ibland går jag ut på kvällen och ropar på honom. Då brukar det sitta en katt utanför dörren på morgonen. Så jag tror inte att han går så långt.

Minus har flera halvsyskon; Gandalf, Cleo, Mojsen, My och två halvsystrar som har flyttat till London.

Trevlig helg!!!


torsdag 10 februari 2011

Pelle...

Mon Cherie's Zig-Zag heter han egentligen. Men Pelle var mycket lättare att säga. Vi tänkte också på Zigge ett tag men Pelle kändes bättre. Han är en mellanpudel på i år 11 år.

Pelle älskar att gå på promenad i skogen. Det har han alltid gjort även som valp. Han är inte rädd av sig. När han var valp sprang han många gånger ifrån mig när vi var i skogen, han var nästan alltid lös. Då fick jag rådet att gömma mig bakom ett träd och på så sätt "försvinna" då skulle valpen bli rädd och börja att leta efter matte. Visst vädrade han lite mot trädet där jag stod men sedan brydde han sig inte utan fortsatte promenaden på egen hand.

Snö är också jätteroligt. Har man Pelle med sig när man skottar han man honom nästan på skyffeln. Allt som kastas går att leka med även om man råkar hälla av snön i huvudet på honom.
När jag rensar i rabatterna står Pelle bakom mig och väntar på att jag ska ge honom ogräset, helst kasta det. Får han inget kan han ibland börja rycka i det som växer i rabatten. Det har också hänt att han har knyckt plantor när jag har planterat.

Pelle är ingen vakthund han älskar alla som kommer.


Jag skrev att Pelle nästan alltid är lös, jo då jag vet att hundar inte får vara lösa under sommaren. Men Pelle jagar inte rådjur. Det som däremot lever farligt är kanadagässen. Dom älskar han att jaga. Tyvärr är dessa fåglar lite av ett problem här i början av sommaren, de betar på ängarna och lämnar stora högar efter sig. Så vi brukar köra bort dom och då är Pelle alltid med. Han lyckades ta en unge en gång, hur han kunde det vet jag inte. Ungen var nämligen lika stor som Pelle. När han väl släppte så försökte katten Minus, som också var med, att ta den.

Pelle tycker mycket om vatten. Skulle man inte orka gå på promenad på sommaren kan man motionera Pelle med vattenslangen. Han springer efter strålen. Det är därför inte alltid så lätt att vattna i rabatterna när Pelle är med. Han badar även i sjön men helst ska matte kasta pinnar åt honom i vattnet.
Här är det bus på gång, han sprang så att det torra gräset yrde runt honom. En släng av pudelfnatt.

För det mesta går det bra med katterna. Fast Gandalf och Pelle har ett speciellt förhållande. Det började när Gandalf var liten och busig. För att sysselsätta den lilla katt sa jag till Pelle att ta Gandalf. Pelle tyckte det var roligt att jaga Gandalf inne, så glömde katten av att hitta på något hyss. Men Gandalf var inte rädd för Pelle så många gånger slutade det med att de började leka med varandra, och givetvis var den busiga lilla katten sysselsatt.

Eftersom våra grannar bara har tikar har lilla Pelle varit på rymmen många gånger men alltid kommit tillbaka. Tyvärr är han inte rädd för bilar, så när det kommer en bil på vägen här brukar han springa och möta den. Det höll på att sluta illa för några år sedan när en bil hade kört fel. Det var en person som tydligen trodde att han körde på en rallyväg. Pelle klarade sig med nöd och näppe. Men det gjorde inte honom rädd.
Det finns två som han är rädd för och det är våra hästar. Dom har försökt att döda honom. Så numera håller han sig utanför hagen.
Förra sommaren trodde han också att han kunde ta vildsvinen. Det slutade också bra för vildsvinen sprang när jag började ropa på Pelle.


Visst är Pelle kelig, så fort jag sätter mig vill han att jag ska klappa honom. Men han ligger aldrig i sängen.

Pelle älskar pipleksaker och ben. Dom sprider han över hela huset så man får se upp vad man sätter fötterna. Det kan göra rejält ont att trampa på ett hundben.

Pelle är min hund, just nu ligger han och snarkar på golvet bredvid mig.

Det jag har lärt mig av Pelle är att man ska inte välja ledaren i en valpkull, då har man garanterat jobb. Det blir aldrig tråkigt med Pelle.


Trevlig kväll!!!




tisdag 8 februari 2011

Nisse..

Jag tänker presentera alla vår djur.
Först ut blir
Nisse.
Han är gamlingen i djurgänget med sina till hösten 13 år.
Nisse är född på hösten hos min föräldrar. Det finns ett litet stall där och i den lilla ladan fanns en del hö kvar. Där bestämde Nickolina, hans mamma, föda sin unge. Mina föräldrar visste inte om att hon hade en unge, stallet var tomt så det var ingen som var i ladan, förrän en dag när Nickolina hade tagit med sig Nisse till huset. Hon jamade ordentligt utan för dörren så min mamma trodde att katten var sjuk. Men utan för dörren satt en söt liten kattunge. Nickolina hade bestämt sig för att hon skulle ha Nisse inne.
Mina föräldrar som hade två katter då ville inte ha en till så därför hamnade Nisse här. Vi hade bara två katter på den tiden.
Nisse har aldrig varit förtjust att ligga på soffan eller i sängen. Eftersom vi har golvvärme har han alltid letat upp ett varmt ställe på en matta och lagt sig där. Men nu på gamla dar har han börjat att lägga sig i soffan och i sonens säng.
Nisse kan vara riktigt kelig ibland men efter en liten kelstund måste han springa iväg för att äta. Sedan kommer han tillbaka och så upprepas kelstunden och sedan måste han äta igen.
När det kommer folk hem till oss brukar Nisse försvinna. Han gillar heller inte våra sommargäster fast dom har varit här i många år. När dom är i stugan går han förbi huset i buskarna bakom eller i syrenhäcken som är en bit ifrån. Skulle han tvingas att gå förbi stugan på gången är det nästan som han ålar fram, inte synas.
Nisse har alltid varit en mycket snäll katt och har aldrig busat som vissa andra har gjort och fortfarande gör. Men vilka det är berättar jag en annan gång.
Trevlig kväll!