Äntligen lite tid att skriva på. Det beror nog på att det regnar.
Först måste jag presentera huvudpersonerna eller kanske huvudkatterna i den här historien.
Först är det gamla Nisse. Fast elva år kanske inte är så gammalt ändå. Nisse är född på hösten i ladan i det lilla stallet hos mina föräldrar. Hans mamma Nickolina gömde sin unge mycket väl så ingen skulle hitta den. När han blev tillräckligt stor tog hon med sig honom in, så en dag jamade hon utanför dörren så min mamma öppnade. Hon trodde att katten var sjuk. Men där satt en liten söt katteunge jämte Nickolina. Sedan bodde Nisse inne. Han var som kattunge mycket snäll och kelig, vilket han är än idag men när han är riktigt kelig kan han bitas. Nisse är lite skelögd och en mycket kräsen katt. Inte ens rå nötfärs duger.
Nisse är en katt som är rund, en sådan där katt som man ritar. Två cirklar, en större för kroppen och en mindre som huvud.
Nästa katt är Minus. Han är släkt med Nisse, Nisse är morbror till Minus mamma. Åldern är sju år. Minus uppfostrades av sin mormor eftersom hans mamma inte brydde sig om honom så mycket som hon borde gjort. Minus är den katt som hör sitt namn bäst. Han är den som kan vara försvunnen i flera dagar för att sedan komma tillbaka som om han aldrig varit borta. Skulle jag tycka att han är borta förlänge brukar jag gå ned till sjön och ropa på honom på kvällen och sedan brukar han komma tillbaka nästa morgon. Han är säkert någonstans i närheten.
De här två röda bröderna kom till oss när vi inte skulle ha fler katter. Dom hade varit hos nya ägare i en vecka när hon upptäckte att hon var allergisk emot katter. Jag kunde inte motstå dessa rödingar. I flera år hade jag önskat mig en riktigt stor katt och det fick jag. Fred väger mellan tio och elva kilo. Redan när han var sex månader vägde han fem kilo. George är ca hälften så stor som brodern. Eftersom de är rödhåriga döptes de efter de rödhåriga tvillingarna i Harry Potter. Men borde givetvis ha hetat helan och halvan. Jag har ingen aning om var de kommer ifrån eller vilken härstamning de har. Båda har små toffsar på öronen. Kanske finns det skogskatt i härstamningen.
De är sex år gamla.
Sist men inte minst är Gandalf som fyller fyra år nästa vecka. Han är halvbror till Minus. Jag har tidigare berättat han är den busigaste katt vi har haft. Men också den mest specielle, han spinner så fort man tar i honom. Han vet säkert att han är mycket speciell. För sin busighet har han fått namnet djävullus. Inte snällt kanske men vad gör man med en liten kisse som hittar på en massa saker. I går kom han upp på bordet i köket när jag åt blåbärspaj med vaniljsås och ville givetvis ha. När han inte fick försökte han att sticka ned tassen i tallriken och rycka till sig den. Så brukar han göra med kattmatskålarna när dom andra katterna äter och han inte har fått tillräckligt fort.
Nu vet ni vilka de små missorna är. Minstingen är George. Minus och Gandalf väger lite mer än honom och Nisse något kilo mer.Vi har givetvis avmaskat dom förut. Visst har katterna protesterat men den här gången blev det värre än vanligt.
Det är min sambo som brukar ge dom tabletter så givetvis tar han hand om avmaskningen också. Det brukar gå till så att katten fångas in och kelas med först. Sedan sätter min sambo sig på knä på golvet och håller katten mellan knäna. Låter lätt eller hur. Minus var först eftersom han hade springmask. Den här gången var han inte på humör. Givetvis så spottade han ut tabletten flera gånger, vilket inte har hänt tidigare. Så efter mycket om och men fick Minus svalt tabletten till sist. Efteråt var Minus sur. Fast det kan man förstå för ingen vill ha en tablett nedstoppad i halsen och sedan tvingas att svälja den.
Näste man/katt var Gandalf. Kanske man kan kalla Gandalf orm. Han slingrade sig loss och spottade ut tabletten. Då kom vi på den smarta idén att lägga en handduk om katten. Men som den orm Gandalf var så slingrade han sig loss även från handduken och spottade ut tabletten. Sambon fick erfara att lille gullige Gandalf har klor. Så med blodet rinnande från ena handen svalde Gandalf till sist tabletten.
Även om katterna inte är så stora så är dom väldigt starka.
Senare under dagen skulle Fred avmaskas. Han måste ha två tabletter. Nu prövade vi med handduken direkt. Fred spjärnade emot direkt och ut åkte tabletten. När det började att knaka i handduken så släppte sambon efter lite och genast var Fred på hugget med klorna. Ännu med plåster blev det. Sedan tog vi fram ett påslakan och lade runt Fred. På något sätt hade han bestämt sig för att inte bli avmaskad så tabletten bara spottades ut. Till slut kissade han ned sig. Där slutade avmaskningen av Fred den dagen. Efter allt kämpande gav sambo upp för dagen. Den vältuggade tabletten la han i kattskålen med mat. På kvällen var den försvunnen troligtvis hade Nisse ätit upp den. Konstigt. Visst borde den ha smakat illa.
Dagen efter lades ett påslakan runt George, han sprattlade inte så mycket men tyvärr var han bra på att spotta. Han var så full i fan att han höll tabletten i munnen en stund innan han spottade ut den, vilket gjorde att vi trodde att han hade svalt den. Men efter en hel del kämpande så var det gjort.
Dagen efter inhandlades en tablettingivare. Fred blev inslagen i ett påslakan igen. Den här gången var det fasta tag så att han inte skulle kunna slingra sig ur. Ingivaren skulle fyllas med vatten och tabletten skulle sedan placeras i ingivaren. Det låter hur lätt som helst, men det var det inte. Först verkade som om han hade svalt den första tabletten så in med tablett nummer två. Då spottade han ut båda tabletterna, mycket kletiga och trevliga att ta i. Fred hade svalt vattnet men inte tabletterna. Då kom sonen på den djävulska idén med att inte ha vatten i ingivare utan ladda den med luft. På så sätt sköt han in tabletten i halsen på Fred och han blev tvungen att svälja. På så sätt fick han i sig avmaskningstabletterna. Inte roligt men sant. Under hela den här proceduren vrålade Fred och kämpade för att komma loss. När han jamar så låter det inte roligt. Efteråt var sambon och sonen helt slut. Sonen tyckte att det kändes som om att dom tog död på katten.
Nu återstår Nisse att avmaska men eftersom han troligen har ätit upp en tablett så väntar vi med det.
Som tur var fräste och morrade ingen av katterna.
Den här avmaskningscirkusen kanske beror på att vi läste i Gyllene Dassboken om hur man ger sin katt piller. Här citerar jag vad som stod.
Hur man ger sin katt ett piller.....
1.Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun. och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar munnen, låt pillret rulla in. Låt nu katten stänga munnen så att den kan svälja i lugn och ro.
2. Ta upp pillret från golvet och hämta katten från bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.
3. Hämta katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.
4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll kattens kropp med vänster arm och håll baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i munnen med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.
5. Fiska upp pillret ur akavariet och plocka ner katten från bokhyllans överst hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.
6. Ställ dig på knä, med katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud för att sätta igång sväljreflexerna.
7. Lyft ner katten från gardinstången. Plocka ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.
8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att lägga sig ovanpå på katten så att dess huvud sticker fram under armhålan. Lägg pillret i sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.
9. Läs etiketten och försäkra dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.
10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.
11. Hämta en skruvmejsel från garaget och sätt tillbaka gängjärnen på skåpsluckan. Lätt ett skyddsförband på din kind. Ring husläkaren och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.
12. Ring bradkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret.
13. Surra ihop kattens fram- och bakben med snöre och fäst dem stadigt vid ett ben på matbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp en en stor bit oxfilé. Håll kattens huvud vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ned pillret.
14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medans doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.
15. Kontakta din lokala veterinär och fråga om denne gör hembesök. Det börjar kännas som att det är värt en månadslön att låta ett proffs göra jobbet.
Hur man ger sin hund ett piller....
1. Vira in pillret i en skiva bacon. Klart!
Vi skulle nog inte läst ovanstående citat. Det verkar som om vi blev påverkade och allt bara blev fel.
Undrar hur det går nästa gång som hästarna ska avmaskas. Dom får i alla fall inga tabletter.
Ha en bra dag!
