Skipper vår lilla hopphäst

Igår byggde vi ett lågt hinder för att låta tjejerna hoppa.
När Skipper fick se hindret blev hon glad och ville genast hoppa, att värma upp var inte roligt.

Tyvärr har jag inga bilder, det är lite svårt att vara både "pådrivare", hinderuppbyggare och fotograf. Alltså ingen kamera. Det var synd. För Skipper hoppade mycket bra tillsammans med sonen. Nä vi rider henne inte utan sonen springer tillsammans med henne. Efter hindret försvinner dom i väg i full fart för Skipper vill inte stanna särskilt när det går bra. Hon frustar, slänger med huvudet och fortsätter glatt att galoppera.

Det kändes toppen att se Skipper hoppa så bra.

Än så länge kan Riverdance inte hoppa lika bra. Hon hoppar lite försiktigt med frambenen medans bakbenen springer över bommarna. Mer träning behövs. Riverdance hade heller gått på promenad i skogen.

Det var allt för den här gången.

Ha en bra dag!

Dåligt väder!

Det märks att vädret inte är så bra, tidvis regn. Hela kattmaffian är inne. Ingen vill gå ut. Fem katter utspridda i huset. Att ligga i en säng är mysigt. Fast i sonens säng kan de inte vara för han har sina hamstrar på rummet. Hade katterna haft tillgång till hans rum hade det inte funnits några hamstermadamer kvar.

Även hästarna ville in när det första häftiga regnet kom. Flickorna stod på gården och Riverdance gnäggade ljudligt för att vi skulle komma och ta in henne. Hon låter alltid ganska mycket när hon vill ha uppmärksamhet.

Igår var Riverdance på dåligt humör när vi ryktade som vanligt på kvällen. Hon skulle hugga när jag tog hovarna på henne. Visserligen brukar hon bitas när man lyfter framhovarna men nu var hon extra besvärlig. Det slutade med att jag fick ett rejält bett i underarmen och blodvite uppstod. Fast man har ju varit med förr. Aldrig ge sig. Med flera fyande så gav hon till slut upp. Det är ingen idé att tillrättvisa med slag. Så ord fick det bli, med ett hårt tonfall precis som när hunden inte lyder. Riverdance gillar inte ordet fy, så jag hoppas det har verkan. När man håller på med ponnyer måste man vara envis. Givetvis så fortsätter vi att träna på att lyfta hovar utan att Riverdance ska bitas.

Skipper brukar bara naffsa lite, hon har aldrig bitit så som Riverdance gör. Alla hästar som vi haft har varit lite "bitiga" då och då. Mästaren på att nypas var vår gamle fjording Moltas. Jo han nöp, inte bet. Men det kunde ändå göra ont. Vi lärde oss när han var på det humöret och kunde för det mesta undvika hans tjuvnyp. Det var precis som om han tyckte det var roligt att nypas för han var alltid så glad när han gjorde det.

Det här är den sista bilden av Moltas i februari 2007. Han dog i maj samma år, en helt naturlig död i hagen. Han blev 34 år och vi fick 29 år tillsammans. Moltas blev gammal för att vara fjordhäst.

Visst syns det att han är gammal men han var mycket pigg ändå till slutet. Den enda gången under alla de år vi hade Moltas behövde veterinären bara kommen en gång akut och det var när han fick en hovböld vi 31 år. Veterinären trodde inte att han skulle klara det men Moltas blev bra mycket fort, trots åldern. Givetvis fick hans tänder raspas varje år men de var inte dåliga som de kan bli på en gammal häst. Vår Moltas var ett "naturbarn". Många minnen har vi av honom och allt vad han hann hitta på.

Trevlig tisdag!

Mina vackra flickor

Flickorna vill gärna gå in på dagen då flugorna är som värst. De brukar stå på gården och vänta. Hästarna kan gå in på gårdsplanen eftersom en ingår i hagen. Det är lättare att bara släppa ut hästarna och slippa leda dem till hagen. Uppmärksammas man dom inte så gnäggar Riverdance högt och ljudligt så fort hon hör eller ser oss.

Ibland kan också Skipper gnägga för att tala om att hon vill in.
Dom brukar få vara inne en stund och få lite hö. Då är dom nöjda. Sedan är det roligt att gå ut igen.
När knotten kommer fram på kvällen så står flickorna på gården igen. Jag förstår att dom inte vill vara ute bland alla små flygfän.

Trevlig torsdag!