Pelle...

Mon Cherie's Zig-Zag heter han egentligen. Men Pelle var mycket lättare att säga. Vi tänkte också på Zigge ett tag men Pelle kändes bättre. Han är en mellanpudel på i år 11 år.

Pelle älskar att gå på promenad i skogen. Det har han alltid gjort även som valp. Han är inte rädd av sig. När han var valp sprang han många gånger ifrån mig när vi var i skogen, han var nästan alltid lös. Då fick jag rådet att gömma mig bakom ett träd och på så sätt "försvinna" då skulle valpen bli rädd och börja att leta efter matte. Visst vädrade han lite mot trädet där jag stod men sedan brydde han sig inte utan fortsatte promenaden på egen hand.

Snö är också jätteroligt. Har man Pelle med sig när man skottar han man honom nästan på skyffeln. Allt som kastas går att leka med även om man råkar hälla av snön i huvudet på honom.
När jag rensar i rabatterna står Pelle bakom mig och väntar på att jag ska ge honom ogräset, helst kasta det. Får han inget kan han ibland börja rycka i det som växer i rabatten. Det har också hänt att han har knyckt plantor när jag har planterat.

Pelle är ingen vakthund han älskar alla som kommer.


Jag skrev att Pelle nästan alltid är lös, jo då jag vet att hundar inte får vara lösa under sommaren. Men Pelle jagar inte rådjur. Det som däremot lever farligt är kanadagässen. Dom älskar han att jaga. Tyvärr är dessa fåglar lite av ett problem här i början av sommaren, de betar på ängarna och lämnar stora högar efter sig. Så vi brukar köra bort dom och då är Pelle alltid med. Han lyckades ta en unge en gång, hur han kunde det vet jag inte. Ungen var nämligen lika stor som Pelle. När han väl släppte så försökte katten Minus, som också var med, att ta den.

Pelle tycker mycket om vatten. Skulle man inte orka gå på promenad på sommaren kan man motionera Pelle med vattenslangen. Han springer efter strålen. Det är därför inte alltid så lätt att vattna i rabatterna när Pelle är med. Han badar även i sjön men helst ska matte kasta pinnar åt honom i vattnet.
Här är det bus på gång, han sprang så att det torra gräset yrde runt honom. En släng av pudelfnatt.

För det mesta går det bra med katterna. Fast Gandalf och Pelle har ett speciellt förhållande. Det började när Gandalf var liten och busig. För att sysselsätta den lilla katt sa jag till Pelle att ta Gandalf. Pelle tyckte det var roligt att jaga Gandalf inne, så glömde katten av att hitta på något hyss. Men Gandalf var inte rädd för Pelle så många gånger slutade det med att de började leka med varandra, och givetvis var den busiga lilla katten sysselsatt.

Eftersom våra grannar bara har tikar har lilla Pelle varit på rymmen många gånger men alltid kommit tillbaka. Tyvärr är han inte rädd för bilar, så när det kommer en bil på vägen här brukar han springa och möta den. Det höll på att sluta illa för några år sedan när en bil hade kört fel. Det var en person som tydligen trodde att han körde på en rallyväg. Pelle klarade sig med nöd och näppe. Men det gjorde inte honom rädd.

Det finns två som han är rädd för och det är våra hästar. Dom har försökt att döda honom. Så numera håller han sig utanför hagen.

Förra sommaren trodde han också att han kunde ta vildsvinen. Det slutade också bra för vildsvinen sprang när jag började ropa på Pelle.

Visst är Pelle kelig, så fort jag sätter mig vill han att jag ska klappa honom. Men han ligger aldrig i sängen.

Pelle älskar pipleksaker och ben. Dom sprider han över hela huset så man får se upp vad man sätter fötterna. Det kan göra rejält ont att trampa på ett hundben.

Pelle är min hund, just nu ligger han och snarkar på golvet bredvid mig.

Det jag har lärt mig av Pelle är att man ska inte välja ledaren i en valpkull, då har man garanterat jobb. Det blir aldrig tråkigt med Pelle.


Trevlig kväll!!!