En vecka med Riverdance

Vi har överlevt en hel vecka med en sötsak.

Det var inte så svårt, det svåra var att låta bli att klappa på sötsaken i tid och otid. Hon måste få vänja sig vid oss på det här konstiga stället och bara få vara ifred i hagen.

Det har varit lite oroligt för det finns bara en häst till. En häst som dessutom är den som bestämmer.

Skipper har ändrat sig den här veckan från att ha varit en busig liten shettistjej till en lugn och bestämd shettismadame. Kan hoppas på att hon kan släppa loss lite när sötsaken har varit här lite längre.

Igår kväll när vi åkte iväg så blev sötsaken orolig, det var precis som om vi inte fick åka. Kanske berodde det på att våra sommargäster har flyttat in. Det kanske är lite oroligt med fler okända i omgivningen, det räckte säkert med hovslagaren i tisdags. Annars har bara min pappa varit den som varit okänd men han var här när hon klev av transporten så helt okänd är han inte. Han verkar vara helt accepterad. För i veckan när han skulle bära bort gammalt hö ur hagen i en presenning. Var båda hästarna med och till slut stod dom på presenningen. Det var inte helt lätt att köra bort dom heller. Till slut fattade dom i alla fall att på presenningen fick dom inte stå.

Vi fick besök av en kompis som bor i London igår, hon är i Sverige på besök hos sina föräldrar. Det var klart att hon måste komma hit och titta på sötsaken. Hon började att rida på våra hästar för tjugo år sedan. Vi har många roliga minnen ihop från hästar och ridturer. Tillsammans pratade vi om de hästar som inte finns med oss längre. Givetvis hälsade vi på hästarna i hagen. Först var sötsaken lite tillbaka dragen och ville inte hälsa på "nykomlingen" men efter en stund gick det bra.

Riverdance är som en liten sötsak. Smeknamnet på henne just nu är Kokos.

Så här såg hon ut igår kväll när vi åkte, här vill hon att Skipper ska komma med och titta när vi åker.

Ha en bra dag!