Promenad till grannarna

Vi fick en underbar promenad till "grannarna" över viken i kväll, solen skiner. Vi ser huset över viken men för att komma dit måste man gå runt. Det är ca 800 meter dit längs vägen.

Riverdance var mycket nyfiken på omgivningen. Det var lite läskigt att passera över bäcken som går genom en trumma under vägen första gången på hemvägen gick det bra. Skipper som gärna vill att det ska hända nya saker varje gång vi är ute tyckte det var roligare att släpa ned sonen i diket, eller varför inte ned till sjön vars vatten är så högt att det nästa når upp till vägen.

Vi har en vägbom över vår väg ca 600 meter från huset och den var lite farlig att gå genom, Riverdance tittade lite undrande men passerade. Skipper som brukar sjåpa sig lite här brydde sig inte. Hon har ändrat sig och blivit mycket lugn och sansad. Hos grannarna fick vi titta på deras hundar, golden, men bara genom staketet. Skipper såg ut som om gärna hade stampat på dom. Riverdance börjar att ta efter Skipper i det fallet, hundar ska man döda. På vägen mötte vi jägarna som körde fram till gården för att parkera, det ska jagas vildsvin i kväll, och hästarna klarade bilarna hur bra som helst.

När vi gick hem så var Riverdance mycket lugn. Vi kunde till och med gå i bredd på vägen med sonen och Skipper. Men sen så tröttnade Skipper på det och försökte trava iväg och tramsade ett tag. Det var som om det måste hända något.

Vi klarade också av att passera jägarna som diskuterade kvällens jakt. Dom hade en liten tax med och givetvis gick Skipper något på tvären förbi den, för som sagt hundar är till för att dödas. Riverdance var bara lite nyfiken på alla gubbarna.

Det värsta på hela turen för Riverdance det hände när vi kom in på gårdsplanen. Jägarna hade ställt två svarta sopsäckar och två vita hinkar med bröd där för att bära ut till vildsvinen. Skipper brydde sig inte men lillan blev skrämd. Först visste hon inte om hon skulle titta på det hemska eller springa in till Skipper. Men hon var för nyfiken för att gå in. Till slut vågade hon sig fram till säckarna och hinkarna. Jag tror att hon mer än gärna hade försökt att ta en tugga på brödet men det fick hon inte, det var mjukt. Sedan var säckar och hinkar inte farliga längre.

Det blir inga bilder i dag heller, jag tror inte att jag hade kunnat att ta bilder med händerna fulla av häst.

Trevlig kväll!